Jurmala

Jurmala är en av dem största städer i Lettland. Det bor cirka 65 000 invånare i där. Jurmala är en badortsstad från tsartiden bevarad i sin sekelskiftsdräkt.

Vattenströmmarna i Rigabukten har i årtusenden avsatt nya sandbankar, så att Lielupes utlopp hela tiden flyttats österut. Mellan floden och havet har det bildats en smal landtunga som är två mil lång, men bara 1 till 2 km bred, på det smalaste stället är den bara 300 meter.

Redan i mitten av 1800-talet började rigaborna ta sig ut till sandstränderna vid Rigabukten över dagen, eller för att semestra i de trähus som börjat uppföras där. På 1870-talet anlades järnväg och de första sanatorierna byggdes nära kusten. Med järnvägen kom inte bara rigabor utan burget folk från hela Ryssland. I tallskogen längs stranden uppfördes en hel stad av sommarvillor och pensionat, präglade av tidens snickarglädje.

Kommersiellt centrum i Jurmala är gågatan Jomas iela från Majori station österut. Där finns de boendes mjölkbutiker och turisternas krimskramsbutiker i god blandning. För att se det riktiga Jurmala bör man ta någon av tvärgatorna mot stranden. Sedan får man följa långgatorna parallellt med stranden, Juras iela och Dzintaru prospekts, för att beundra alla kråkslott, och återvända längs sandstranden. En av villorna kan beskådas inifrån, poeten Janis Rainis sommarhus, Plieksana iela 7, som nu är museum.

Trakten har gamla traditioner som badort, men då gäller det inte bara havsbad utan hälsobad i vatten, torv eller gyttja. I orten Kemeri längre västerut och en halvmil inåt land, började man i blygsam skala med hälsobad redan på 1780-talet.

1838 byggdes den första kuranstalten och kring 1910 hade man 8 000 besökare per år. Under självständighetenstiden fortsatte utvecklingen i Kemeri och Jurmala – 1925 hade Jurmala 100 000 besökare, varav en fjärdedel utlänningar.

I sovjetsamhället skaffade företag och fackförbund semesteranläggningar dit utvalda delar av personalen fick resa på semester. Jurmala blev den viktigaste semester- och sanatorieorten vid Östersjön. Bebyggelsen sträcker sig över två mil längs kusten. Under sovjettiden byggdes där bl.a. 23 ”pionjärläger” for barn och 50 sanatorier. 1990 sades att man infört byggstop för att rädda miljön.

Stranden, tallskogen och sanddynerna har inramat flera friluftsarrangemang av betydelse för letternas nationella identitet. Redan 1841, trettiotvå år före den första all-lettiska sångfestivalen i Riga, reste flera amatörkörer dit i smyckande båtar för att hålla konsert. Revolutionsåret 1905 hölls där den första konserten med lettisk symfonimusik. Idag finns där både konsertsal och utomhusscen, och Jurmala har i många år varit den lettiska statsfilharmoniens hemort under sommarsäsangen.

Ett bra sätt att ta sig till Jurmala är att ta bärplansbåten Rakete till Majori (från kajen nedanför Centrala marknaden i Riga) och tåg i andra riktningen. För att köra bil inom Jurmala krävs särskilt tillstånd, som kostar några tior.